Programmerad sjukhusvistelse

Den andra april blev vi allihop inlagda på Neuropsicologia Infantile på Policlinico di Messina. Det hade varit bokat sedan årskiftet för att göra en del kontroller, bland annat magnetröntgen.

När vi kom dit på morgonen visade det sig att det inte fanns några lediga barnsängar. Det slutade med att faster och farbror fick komma på kvällen med resesängen som står hemma hos farmor och en av lekhagarna hemifrån...
Första dagen togs en del blodprover och man kontrollerade deras hjärtan eftersom barnen oftast måste sövas för att göra magnetröntgen.
Clara var jätteduktig när vi tog blodprover och grät bara under själva sticket. Matilde däremot, som är mindre van vid nålstick, grät hysteriskt i en halvtimme efteråt.

Andra dagen var det så dags för magnetröntgen. Vi blev skjutsade i bil (utan barnstolar såklart) till en annan byggnad. Där fick barnen lugnande droppar och vi fick komma in i ett mörkt rum för att försöka få dom att somna. Matilde somnade efter en stund och eftersom hon inte var sövd fick jag åka med henne in i den stora maskinen. Jag fick med mig en larmknapp att trycka på ifall hon skulle vakna, men det gjorde hon inte trots ett himla oväsen därinne.

Clara hade ingen lust alls att sova. Efter ett tag fick hon fler droppar men till slut så bestämde man sig för att söva henne lite lätt ändå. Så fort hon somnade tog dom bort masken och körde in henne i maskinen, men när den satte igång att väsnas vaknade hon såklart, så hon fick komma ut igen och andas lite mer i masken. Andra gången hon åkte in gick syrehalten ner till 80, så fort ut igen och på med syrgasmask en stund... Till slut gick det bra i alla fall.

På eftermiddagen den 3:e dagen fick vi åka hem igen. Claras undersökningar visade inga förändringar, vilket är bra. Matilde hade inte gjort magnetröntgen innan utan bara undersökningar med ultraljud vilket inte är så exakt. Vid senaste ultraljudsundersökningen sa man att Matildes corpo calloso var lite lätt ihopklämd, men nu med tydligare bilder från magnetröntgen såg man att den är mycket, mycket smal och liten. Med andra ord sämre än vad vi tidigare trodde, men å andra sidan förändrar det ingenting. Vi har bara en tydligare och klarare bild av hur läget är.