Tuffast vinner...

Som jag skrivit tidigare har Loppan dom senaste gångerna börjat gråta på fysioterapin. Första gången trodde vi det var för att hon blev rädd för läkaren, och andra gången fick hon feber på kvällen, så jag tänkte att antagligen mådde hon lite dåligt redan på eftermiddagen och därför inte riktigt var på humör... Men se så bra ska vi inte ha det. Det är gör-ni-inte-som-jag-vill-så-börjar-jag-skrika-Loppan som är i farten upptäckte vi idag...
När hon hade varit inne cirka en halvtimme hör vi ända ut i väntrummet hur hon gråter... Jag fick stålsätta mig för att inte gå in, för jag trodde att något hade hänt igen... När det var 5 minuter kvar av tiden blev jag inkallad och får då se en urförbannad Loppa stå och stirra på Francesca... När jag kom in började hon vråla igen och ville komma upp i famnen. Francesca berättade att så länge dom gör saker som Loppan tycker är roliga så går det jättebra, men så fort dom börjar göra övningar hon inte är så förtjust i så börjar hon gråta.
Eller rättare sagt, låtsasgråta, för det kommer inga tårar som det gör när hon är ledsen på riktigt.

Francesca låter sig inte bevekas så lätt dock, vilket är bra. Det låter kanske elakt, men vi kan inte låta lilla Loppan få som hon vill hela tiden, då blir livet ganska jobbigt för resten av familjen...  Hon gör för övrigt samma sak hemma när galoscherna inte passar, då gäller det att stå emot även om det är svårt...  Visst är hon liten fortfarande, men hon är ack så smart när det gäller att få sin vilja igenom...  Hon vet precis hur hon ska göra...

Jag ser inte fram emot andra halvan av juni... Francesca går på semester den 16:e och då får Loppan arbeta med en annan tjej... Det blir antagligen inte särskilt kul i början innan den nya tjejen har lyckats visa vem som bestämmer inne i gymnastikrummet... Suck och pust...