Idag var det då andra dagen på dagis. Peppe gick med Matilde till hennes klass och jag gick med Clara.
Peppe gick ut igen efter en stund eftersom Matilde verkade nöjd och glad, men efter 10 minuter fick han komma tillbaka en stund och trösta då hon upptäckt att pappa inte var där längre.
När jag sedan kom och knackade på drygt en timme senare för att det var dags att ta hem Clara så fick jag inte ta med mig Matilde för läraren... Hon tyckte Matilde lekte så fint så det skulle vara synd att avbryta redan.. På sätt och vis har hon ju helt rätt, och idag funkade det att göra så, men sen när jag är ensam med barnen blir det svårt att dela upp det så, jag kan ju inte gärna lämna kvar Clara hemma för att åka och hämta Matilde senare...
Den assistent som var med Matilde föll tydligen i smaken, för när Peppe gick ut igen efter att ha tröstat så hade hon satt sig i hennes knä, och det är inte ofta Matilde tyr sig så till en person på direkten.
Hennes klassfröken sa till Peppe att han borde åka till skolkontoret och begära att just den assistenten ska ha hand om Matilde permanent. Det är ju inte klart än med alla assistenter och tydligen så kommer det att flyttas runt en del där i oktober...
Eftersom vi fick lämna kvar Matilde så åkte vi förbi skolkontoret, men personen som han skulle prata med var inte där, så han skjutsade hem mig och Clara och hämtade sen Matilde strax efter 11 på dagis. Hon hade visst varit på gott humör fortfarande :)
Han åkte tillbaka till skolkontoret och fick efter mycket om och men tag i rätt person och det var inga problem alls att fixa det. Sen åkte han tillbaka till skolan för att tala om att det var fixat, och då ville Matilde inte följa med ut igen! Det känns ju faktiskt kanonbra, då trivs hon.
I Claras klassrum var det idag igen väldigt hög ljudnivå, vilket inte blev bättre av att fröken satte på musik på HÖGSTA volym...
Assistenten som var med Clara idag gillade jag inte alls. Hon verkade inte alls vara särskilt uppmärksam och jag fick inte alls samma känsla av att hon tog det helt på allvar när jag berättade om vilka tecken hon måste titta efter hos Clara...
Jag fick i alla fall pratat med läraren om Claras akutmedicin. En vän vars barn går på en annan skola berättade nämligen att på den skolan vägrar personalen att ta ansvar för sådant...
Jag berättade att man måste ge den här medicinen om hon får ett anfall... Först sa läraren att: ja men vi ringer ju dig om det är något... Jag förklarade då hur viktigt det är att medicinen ges så fort som möjligt, och vad som händer om det tar för lång tid.
Då gick hon iväg och pratade med rektorn om det. När hon kom tillbaka så sa hon okej, vi tar på oss det, men du måste skriva under en del papper och lämna in ett läkarintyg först.
Så himla skönt! Hade dom inte kunnat göra det så hade jag antingen fått sitta utanför skolan hela dagarna om i fall att, eller så hade inte Clara kunnat gå på dagis.
Peppe gick ut igen efter en stund eftersom Matilde verkade nöjd och glad, men efter 10 minuter fick han komma tillbaka en stund och trösta då hon upptäckt att pappa inte var där längre.
När jag sedan kom och knackade på drygt en timme senare för att det var dags att ta hem Clara så fick jag inte ta med mig Matilde för läraren... Hon tyckte Matilde lekte så fint så det skulle vara synd att avbryta redan.. På sätt och vis har hon ju helt rätt, och idag funkade det att göra så, men sen när jag är ensam med barnen blir det svårt att dela upp det så, jag kan ju inte gärna lämna kvar Clara hemma för att åka och hämta Matilde senare...
Den assistent som var med Matilde föll tydligen i smaken, för när Peppe gick ut igen efter att ha tröstat så hade hon satt sig i hennes knä, och det är inte ofta Matilde tyr sig så till en person på direkten.
Hennes klassfröken sa till Peppe att han borde åka till skolkontoret och begära att just den assistenten ska ha hand om Matilde permanent. Det är ju inte klart än med alla assistenter och tydligen så kommer det att flyttas runt en del där i oktober...
Eftersom vi fick lämna kvar Matilde så åkte vi förbi skolkontoret, men personen som han skulle prata med var inte där, så han skjutsade hem mig och Clara och hämtade sen Matilde strax efter 11 på dagis. Hon hade visst varit på gott humör fortfarande :)
Han åkte tillbaka till skolkontoret och fick efter mycket om och men tag i rätt person och det var inga problem alls att fixa det. Sen åkte han tillbaka till skolan för att tala om att det var fixat, och då ville Matilde inte följa med ut igen! Det känns ju faktiskt kanonbra, då trivs hon.
I Claras klassrum var det idag igen väldigt hög ljudnivå, vilket inte blev bättre av att fröken satte på musik på HÖGSTA volym...
Assistenten som var med Clara idag gillade jag inte alls. Hon verkade inte alls vara särskilt uppmärksam och jag fick inte alls samma känsla av att hon tog det helt på allvar när jag berättade om vilka tecken hon måste titta efter hos Clara...
Jag fick i alla fall pratat med läraren om Claras akutmedicin. En vän vars barn går på en annan skola berättade nämligen att på den skolan vägrar personalen att ta ansvar för sådant...
Jag berättade att man måste ge den här medicinen om hon får ett anfall... Först sa läraren att: ja men vi ringer ju dig om det är något... Jag förklarade då hur viktigt det är att medicinen ges så fort som möjligt, och vad som händer om det tar för lång tid.
Då gick hon iväg och pratade med rektorn om det. När hon kom tillbaka så sa hon okej, vi tar på oss det, men du måste skriva under en del papper och lämna in ett läkarintyg först.
Så himla skönt! Hade dom inte kunnat göra det så hade jag antingen fått sitta utanför skolan hela dagarna om i fall att, eller så hade inte Clara kunnat gå på dagis.
Antagligen är det så att lärarna får ta det beslutet själva, om dom vill ta på sig det ansvaret eller ej.
Hos oss fungerar det så att föräldrarna skriftligt ger oss rätt att ge en viss medicin men vi kan välja att säga nej. Inte för att vara ogina utan för att situationen är sådan att det inte är helt säker. Själv har jag under fem års tid haft en elev med diabetes så då blev jag en fena på att kolla blodsocker och dosera insulin. I samband med lägerskola krävde vi dock att en förälder var med eftersom andra prover skulle tas nattetid. Vad jag ville säga var egentligen att hos oss har det alltid fungerat att personelen skött medicineringen. Hoppas det löser sig smidigt och bra för Claras del. Synd bara att assistenten inte var lika alert...
SvaraRaderaDet är besvärligt. På en skola jag jobbade på fanns en pojke som var blödarsjuk och en flicka som hade något annat som jag inte minns vad det var. Det fanns två väskor som hängde på en särskild lättgänglig plats i personalrummet och alla var informerade om detta. Just deras lärare fick ännu mer information om vad som skulle göras om det blev kris.
SvaraRaderaSkönt att det kändes bättre idag. Hoppas bara att det löser sig för Claras del med så att hon får en bra assistent.
SvaraRadera