Blir frustrerad...

Skorpan är kvar på det lokala sjukhuset. Hon mår bra och får antagligen komma hem idag. Att skicka henne till specialistavdelningen i stan är det inte tal om, så vi får se till att hon blir kontrollerad där på egen hand.
Igår var det mycket samtal hit och dit. Jag fick till slut tag på en läkare på avdelningen, men det gav inte särskilt mycket. Det var en läkare som inte känner Skorpan och inte kan hennes medicinska historia och hon var inte särskilt trevlig. Tyvärr fanns ingen av dom två läkare som känner Skorpan på plats...  Jag förklarade vad som hänt och sa att läkarna som följer henne sagt att om hon får ett nytt anfall så ska vi åka till närmsta akut för att få valium så att anfallet stoppas så fort som möjligt och att hon sedan ska flyttas till specialistavdelningen för ytterligare kontroller... Då fräste läkaren att det kan faktiskt inte vi som föräldrar bestämma, det bestämmer den läkaren som tar hand om henne när hon kommer in på akuten...

Eftersom det samtalet inte ledde till något ringde jag till centret där tjejerna går på fysioterapi. Jag vet att dom har "våra" läkares privata nummer och eftersom läkaren på terapicentret sa i förrgår att det är klart att Skorpan måste kontrolleras i stan så ringde jag dit igen. Dom i sin tur kontaktade vår läkare. Hon ville veta vilken dos Skorpan tar och hur mycket hon väger nu. Troligen får vi besked idag om vi tillfälligt ska öka upp dosen och om hon vill att vi kommer in för kontroller så snart som möjligt. Just den läkaren kommer att vara borta 2 veckor till, men Nadja som brukar vara den ansvariga när Skorpan är inlagd kommer tillbaka på måndag...

Igår på eftermiddagen åkte jag och hälsade på en stund när farmor och farfar var här och tog hand om Loppan. Mentalt verkar hon inte ha fått några skador av anfallet. Glad och pigg som vanligt och dom få ord hon lärt sig kommer hon ihåg. Däremot funkar inte hennes vänstra ben särskilt bra... Hon har alltid haft problem med vänstra halvan av kroppen och inte gärna använt varken armen eller benet, men med terapin hade det blivit så bra att man knappt märkte någon skillnad... Nu funkar det inte alls lika bra som tidigare... Vi får hoppas att det är något som vi kan träna upp igen med hjälp av terapin...

Loppan mådde bättre igår... Inget kräks och nästan ingen diarré, men ganska trött och sliten så klart. Det tar på krafterna det där... Vätskeersättningen vill hon inte ha, så jag fick inte i henne mycket alls av det... Vatten dricker hon dock gärna och jag tänkte att det är väl det viktigaste...  Hon har sovit hela natten utan att vakna och sover fortfarande...