Med panik till akuten

Igår var ingen bra dag. Skorpan ville inte äta sin frukost... Hon åt 80 ml av 300... Sen ville hon inte äta mer än en tredjedel av sin lunch heller, men hon verkade pigg och glad så jag oroade mig inte så mycket för det. Strax efter att hon vaknat efter lunchvilan lade hon sig plötsligt bara ner och det såg ut som att hon höll på att svimma... Jag tog upp henne i famnen och hon var som gelé i kroppen. Jag försökte få i henne lite vatten för jag trodde först att hon kände sig svag för att hon inte ätit. Det blev snabbt sämre så jag ringde Peppe för att åka till sjukhuset med henne. Ringde även fastern som arbetar 500 m bort, så hon fick komma ner och passa Loppan. Jag ville inte sätta Skorpan bak i bilstolen där jag inte hade kontroll över henne, för hon verkade som att hon höll på att bli medvetslös.
Det blev en panikfärd till sjukhuset och det var först efter ett tag i akutrummet som jag förstod att hon hade fått ett nytt anfall. Tidigare har anfallen inte sett ut så, utan har börjat med ryckande kramp i foten eller handen... Hon fick syrgas direkt när vi kom in för syrehalten i blodet var låg. Efter en stund kom barnläkaren ner och då fick hon valium för att stoppa anfallet. Tidigare har anfallen upphört nästan direkt, men igår tog det jättelång tid. Kanske 40 minuter. Jag vet inte, men det kändes så i alla fall...
Läkaren nöp henne i armarna och i örsnibbarna och drog hårt med en nyckel under fotsulorna på henne men hon reagerade inte alls.
Jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv!
Efter en lång väntan började hon återfå medvetandet och efter en stunds observation fick hon komma upp på barnavdelningen.
Nu ligger hon på vårt lokala sjukhus som bara har en generell, vanlig barnavdelning. Jag ville redan igår att hon skulle flyttas till sjukhuset där specialisterna finns, och där vi varit inlagda flera gånger tidigare, men jourhavande läkare ville inte det.
Nu väntar jag på att klockan ska bli lite senare så att jag kan ringa till det andra sjukhuset och prata med Skorpans behandlande läkare. Dom har nämligen alltid sagt till oss att när hon får anfall ska vi ta oss till närmsta akut så att man får stopp på anfallet, sen ska hon skickas vidare till specialistavdelningen där hon behandlas.
I värsta fall får vi väl skriva ut henne på eget bevåg och själva åka med henne till det andra sjukhuset i stan.

Peppe har sovit med henne på sjukhuset i natt och jag har varit hemma med Loppan som blivit magsjuk. Sedan middagen igår vid halv åtta har hon inte fått behålla något alls, inte ens vatten, och hon har spytt 2 gånger under natten... Får se om hon får behålla något nu när hon vaknar...