Mötet med rektorn

Idag var det då äntligen fredag och dags att åka till rektorn tillsammans med den andra mamman. Jag kollade till och med igår förmiddag på skolans hemsida att besökstiden verkligen var fredagar 11-13
När vi väl kommer dit får vi kalla handen redan i dörren. Rektorn tar emot på onsdag. Det ändrades i förrgår.
Jag höll på att smälla av... Tanten var snäll och gick och frågade om vi fick komma in i alla fall, men det fick vi inte. Jag förklarade att vi båda har barn som går på terapi flera gånger i veckan och att det inte är så lätt för oss att komma dit, och att jag både frågat för en vecka sedan OCH kollat hemsidan och att det där stod fredag.. Till slut fick vi komma in i alla fall.

Vi började med att prata om tvillingpojkarna som är gravt handikappade men som bara har en assistent att dela på. Rektorn sa att hon tyvärr inte kan göra något åt det, för det är sådant som bestäms från högre ort. Men hon hade varit och hälsat på på skolan och träffat alla barn med speciella behov och förstod mammans önskan.

När det gäller Clara så tycker ju även rektorn att saken är klar, eftersom den som ska börja på måndag kommer att vara fast, det kommer inte att bytas något mer. Jag framförde ändå åsikter om att jag tycker att det är fruktansvärt dåligt att byta utan förvarning efter 6 veckor.

Rektorn som är nu är ny, hon började i augusti då allt det här redan skulle ha varit klart, istället fann hon hela situationen med assistenter i ett totalt kaos där ingenting hade ordnats i förväg, så det är ju inte hennes fel... Men att framföra åsikter om hur det har fungerat skadar inte, förhoppningsvis tog hon till sig det och ser till att det fungerar smidigare nästa år.

Hon verkar vara en tuff kvinna med förmåga att sätta sig in i andra människors situation. Hon förstod att vi tyckte som vi tyckte och det hade vi helt rätt i att tycka. Hon sa att till nästa år skulle hon vilja ordna så att föräldrar, assistenter, rektorn, lärarna och skolläkaren träffas innan skolan börjar.

Jag fick även reda på att lärarna har en skyldighet att ge så kallade nödmediciner, som den Clara behöver för att stoppa ett anfall. Jag hade förstått det som att det var upp till varje lärare att ta ställning till, men så är det inte. Oerhört bra att veta eftersom vi redan fått bråka lite om det.

Även om inget blivit ändrat så tycker jag att det var ett bra möte. Jag fick ett mycket bra intryck av den nya rektorn och tror att vi kan komma att ha bra samtal och dialoger om det behövs i framtiden.