Igår var jag hos rektorn igen angående Claras assistans på dagis. Dels har hon ju 3 dagar ledigt varje månad, och dels är hon ofta sjuk. Jag har som sagt tidigare lämnat kvar Clara ändå, men det känns inte bra... Det är liksom en omöjlighet för en person att ha ständig koll på henne samtidigt som man har koll på resten av gruppen...
Mötet gick ganska bra. Jag gillar vår nya rektor. Hon är mänsklig. Lyssnar, låter prata till punkt.. Det går att ha ett vettigt samtal om problemen med henne, lugnt och sansat utan höjda röster.
Jag tog först och främst upp frågan om säkerheten. Både Claras och dom andra barnens, för även om Clara är ganska lugn så händer det att hon får raseriutbrott och kan då göra illa något annat barn.
Det som verkade ge mest effekt var dock när jag sa att Clara redan som det är har problem med att läsa av sociala tecken, och därmed har det lite svårt att komma in i en grupp, att bli kompis... Om hon då är borta mycket, dels för att hon lätt blir sjuk, men också för att hennes assistent ofta är frånvarande, så riskerar hon än mer att hamna utanför, och det får mitt hjärta att gråta.
Då berättade rektorn om sin egen son, som när han var yngre hade hälsoproblem och det var svårt att låta honom leva ett så normalt liv som möjligt på grund av det.
Vi kom överens om att jag inte ska lämna Clara på dagis när assistenten inte är där, för om det händer något (hon ramlar, får ett anfall, har sönder något eller gör illa ett annat barn) så är ansvaret vårt. Föräldrarnas.
Hon sa att hon ska prata med assistenten om frånvaron, och se om det finns något hon kan göra för att förbättra situationen. Tyvärr sa hon att det är jättesvårt att få tag på ersättare när en assistent är sjuk...
Jag ska tillbaka nästa vecka igen så får vi se om hon har några bra nyheter att komma med...
När jag ändå var där passade jag dock på att berömma Matildes assistent. Hon är verkligen guld värd och värd allt beröm i världen.
Assistenten är frånvarande resten av veckan så det blir inget dagis den här veckan heller för Clara...
Helena, det verkar ju inte klokt att ni har ansvaret om hon är i skolan. Bra det du sa till rektorn. Kan dom inte sätta in denna assistenten på ett barn som inte behöver assistans lika många timmar som Clara. jag hoppas att det fixar sig så att hon kan vara i skolan när hon ska. Fin bild! Eva M. Bjorklund
SvaraRaderaMen... ni och Clara ska straffas på grund av assistenten? Låter helt galet. Det borde ju finnas nån gräns för hur mycket assistenten får vara borta. Och att inte ersätta dessutom, det borde finnas en vikariepool.
SvaraRaderaOgillar problemen du har för att dina flickor ska få det bra i livet.
SvaraRaderaSå trist att det blir så här. Ni kan ju inte vara de första med barn som har speciella behov å behöver assistent, men det verkar som om skolan inte vet vad de ska göra, ingen tar ansvar.
SvaraRaderaÅh så frustrerande när det inte funkar med assistenten. Vi hade också samma problem en period när Ludwig gick på dagis och jag valde då också att hålla honom hemma istället för att någon som inte känner Ludwig och hans problematik skulle gå in och ta honom tillfälligt. Kändes bäst både för oss föräldrar, för Ludde själv och för övriga personalen. Hoppas det löser sig bättre för er med den biten.
SvaraRaderaVi fick sen lösa vår situation genom att ha en utbildad andra assistent som kunde täcka upp om sjukdom eller annan frånvaro kom och det funkade bra. Så är det nu även när han börjat skolan. Dom har "utbildat" tre personer på Ludwig och hans behov och på så vis ska det alltid finnas någon när det behövs.
Vad tråkigt att det inte fungerar med assistenten. Men jag tycker ni gör rätt som har henne hemma då assistenten inte är där. Känns ju inte så där jätte tryggt. Hoppas verkligen det löser sig så det inte blir så långa uppehåll för Clara.
SvaraRaderaMen det kan väl inte stämma att det skulle vara ert ansvar om något händer när assistenten inte är där? Hon är anställd genom skolan och det måste självklart vara rektors ansvar. Jag vägrar nästan tro något annat... Hoppas det ordnar sig.
SvaraRadera