lördag 30 juli 2011

Ultraljud vecka tjugo

Igår var det dags för ultraljud nr 2 (eller tre om man räknar med att vi fick göra om det första). Den här gången var vi på en klinik i Messina för att göra det, hos en läkare som vår gynekolog rekommenderat.
På det här ultraljudet så mäter man i stort sett allt på bebisen, från höftben till njurar, för att kolla om allt är okej.
När det är två så kallas bebisarna för foster 1 och foster 2. Foster 1 är bebisen som ligger längst ner.

Foster 1 är enligt tillväxtkurvan 1 vecka mindre än foster 2 och väger 104 gram mindre, vilket är helt normalt och ingenting att oroa sig för. Alla värden och mått var normala och likaså hjärtslagen. Vad det är för kön fick vi inte reda på. Han eller hon ville inte visa sig.

Foster 2 är en flicka som heter Matilde. Även Matilde hade helt normala mått för sin ålder och hjärtrytmen var bra. Det kan eventuellt vara så att hon kommer att ha ett litet handikapp som innebär att hon kommer att ha det lite svårt med motoriken, att det tar lite längre tid innan hon lär sig sitta, stå och gå och så vidare, men det är inget vi vet säkert förräns om en månad, när vi gör nästa ultraljud och man kan se lite bättre.
Man kan om man vill gå till en specialist för att få klara besked, men eftersom det inte går att göra något åt det OM det nu är så, så har vi tillsammans med gynekologen bestämt att vi väntar en månad och ser hur det ser ut då.

Vi är inte oroliga, för det kan mycket väl vara så att det inte är något alls, och om det är något så är det ändå ett ganska lindrigt handikapp. Vi har dock bestämt oss för att inte berätta det för Peppes familj och våra vänner här på ön, för OM det är så så vill vi inte att hon ska behandlas annorlunda än sitt syskon, vilket det lätt blir om andra vet om det. Det är ju i så fall inget som kommer att märkas förrän tvillingarna är omkring året och vi vill inte att hon ska "diskrimineras". Det var faktiskt Peppe som tänkte på det, och jag håller med. Det blir nog väldigt lätt så annars.

söndag 24 juli 2011

Tjugo veckor

Halvvägs...
På fredag är det ultraljud...

onsdag 20 juli 2011

Tänk om man kunde....

Tänk om man kunde ta ut bebisarna ur magen och låta dom växa till sig i kuvöser på sjukhuset under ständig läkarkontroll istället... Så mycket lugnare jag hade känt mig då...

Jag litar inte på min kropp. Den säger inte till när något är fel. Det första barnet bara dog och det var först efter en vecka, på ett inplanerat ultraljud som det upptäcktes att det inte fanns några hjärtslag kvar i magen. Det var i vecka 23 och ännu hade jag inte börjat känna några regelbundna rörelser, bara nån gång ibland och väldigt svagt. Jag mådde hur bra som helst. Inget illamående, inga smärtor. Ingenting. Bara en enorm chock när läkaren blev allvarlig och sa att jag måste läggas in.

Med Nicholas fick jag ont i magen. Först bara lite, sen mer och mer. På sjukhuset sa dom att det inte hade spelat någon roll om vi kommit in tidigare, för när det började göra bara lite ont var det redan försent. Inga andra tecken på att något var på väg att gå fel fick jag. Kroppen sa inte till förräns inget kunde göras.

Om min kropp hade varit lite mer samarbetsvillig, om den hade talat om för mig när något är på väg att gå fel, om den hade gett mig tid att ta mig till sjukhuset så att läkarna kan göra allt dom kan för att rädda bebisarna, då hade jag inte känt så här... men nu gör den ju inte det...

Tänk om man kunde.... men det kan man ju inte... Inte än på några månader i alla fall...

måndag 18 juli 2011

Nitton veckor

Nitton veckor plus en dag, det blev inte av att vi tog en bild igår som vi brukar.
Jag känner att det rör på sig därinne, men inga riktiga sparkar ännu....

fredag 15 juli 2011

Inga förändringar

Idag har jag varit i Catania hos blodspecialisten och tagit blodprov igen. Det var inga större förändringar så vi fortsätter med samma spruta och samma dos som tidigare.
Han ville att vi skulle ses igen i slutet av augusti men det vägrade jag, det är alldeles för lång tid för att det ska kännas tryggt.
Det är ju inte så att min kropp låter mig veta att något är på väg att gå åt skogen, och ju längre vi kommer i graviditeten desto oftare vill jag kolla dessa värden... Det blev ingen ny tid bokad men vi ska ringa första dagarna i augusti.

söndag 10 juli 2011

Arton veckor


Arton veckor idag... Tycker inte det har hänt så mycket dom senaste två veckorna, snarare ändrat form än blivit större...

fredag 8 juli 2011

Besök hos gynekologen

I tisdags var det dags för ett besök hos gynekologen i Messina för att visa upp provresultat.
Resultatet av tritestet var helt okej tyckte hon men på dom vanliga blodproven som man gör varje månad var det lite lågt på vissa vitaminer och på järn, så jag fick ytterligare en sån tablett att ta varje dag.

För första gången gjorde hon en undersökning och vi fick lyssna på hjärtljuden. Jag tyckte den övre bebisens hjärtljud var lite långsamma, men hon såg inte särskilt bekymrad ut så det var nog okej.

Nästa ultraljud ska göras i första veckan i augusti.