tisdag 27 september 2011

Veckokontroll

Idag gjorde läkaren som lade in mig en ny kontroll med ultraljud. Läget är oförändrat sedan förra veckan men det kan ändras från dag till dag så det blir fortsatta dagliga kontroller så som det varit hittills.
Dom kommer och lyssnar på hjärtljuden 2 gånger om dagen. Matildes hjärta brukar vara svårt att hitta, dels för att hon är så liten och dels för att hon verkar ha lagt sig i en "svår" position för tillfället. Damen som kollade igår kväll och idag på morgonen skickade iväg mig på ett snabbt ultraljud både igår och idag för att hon inte hittade det.


onsdag 21 september 2011

En vanlig dag på sjukhuset....

Jag är sedan i lördags inlagd på sjukhus i Catania, men jag ska ta alltihop från början...

Efter senaste besöket hos gynekologen kändes det inte så värst tryggt med att vi skulle vänta 3 veckor tills nästa ultraljud efter det jag läst om TTTS (twin to twin transfusion syndrome) så jag kontaktade det enda centret här i Italien som gör ingreppet som kan rädda barnen. Jag ringde dit och fick direkt prata med en barnmorska som ville att jag skulle skicka alla uppgifter från senaste ultraljudet tillsammans med bilderna.
Samma eftermiddag fick jag svar där hon skriver att hon tycker att jag ska kontakta en läkare här i Catania för ett andra utlåtande och för ytterliga undersökningar som inte hade gjorts tidigare för att vara mer säkra på om det verkligen är TTTS innan jag börjar fundera på en resa upp till Milano. Jag fick till och med mobilnumret till läkaren.

Jag ringde direkt (torsdag eftermiddag) och fick tid lördag kl 10 på gyn-avdelningen på sjukhuset Cannizzaro i Catania. Vi fick vänta ganska länge men när det väl var vår tur bad han om ursäkt att han låtit oss vänta, men eftersom det är ett ganska speciellt fall så ville han ta oss sist, för att inte känna sig stressad av att det var kö utanför.

Vi var där inne i 2 timmar, varav nästan 1 timme var ultraljudsundersökning, han kontrollerade verkligen ALLT. Sedan satte vi oss vid skrivbordet och han förklarade massor av saker väldigt ingående, ritade teckningar och kollade hela tiden så att vi hade förstått.
Han tror inte att det är TTTS eftersom vissa viktiga symptom inte finns (som att det ena barnet i så fall skulle haft flera liter mer fostervätstka), vilket i och för sig är bra, men situationen är fortfarande allvarlig eftersom Matilde ger all näring till Klara kort sagt.

Läkaren ville lägga in mig direkt för att hålla situationen under kontroll. Om jag förstod det rätt så är det ungefär såhär:
Det viktiga är balansen mellan antalet veckor och risken för flickornas hälsa. Ju fler veckor man kan ha kvar dom i magen utan att risken för flickorna ökar desto bättre.
Han sa att om vi kan hålla dom 2 veckor till så är det bra, om vi kan hålla dom 4 veckor till är det ännu bättre.
Jag kommer alltså antagligen att vara kvar här på sjukhuset tills jag inte är gravid längre, och vi förhoppningsvis har blivit minst en, helst 2 till i familjen.

Nu har dom precis varit här och lyssnat av hjärtljuden och båda har bra rytm än så länge. Jag antar att det ska göras ett ultraljud nu i dagarna också för att kolla hjärtan, tillväxt och så vidare.

Dagarna är går ändå någorlunda fort. Jag ligger på ett rum för 3 och oftast är det nyblivna mammor som ligger här. Det händer något mest hela tiden under dagtid och mellan kl 15-17 är det besökstid.
Det är kvällarna som är långsamma och man får inte mycket sömn på nätterna när man är omgiven av nyfödingar på alla håll och kanter...

Kl 5:30 Nattgänget kommer och kollar blodtryck och febertemperatur

Kl 8.00 Frukost ( en kopp te och några torra skorpor med marmelad)

8.30 Läkarna går ronden

Under förmiddagen: Jag får två sprutor, dels den jag alltid har tagit dels den som ska göra så att flickornas lungor utvecklas fortare fall det skulle bli så att dom måste födas tidigt. Hjärtljuden kontrolleras.

13:00 Lunch

15-17 Besökstid

19.00 Middag

onsdag 14 september 2011

Som en riktigt dålig såpa...

Det här börjar verkligen likna en riktigt dålig såpa... ni vet en sån där där det bara händer nya, nästan osannolika saker hela tiden och man måste vänta på nästa avsnitt för att få reda på hur det går?
Bara det att det här är på riktigt... fastän det börjar bli så mycket att man knappt kan tro att det kan vara sant...

Vi var hos ultraljudsläkaren i måndags igen, på den privata kliniken, och det hon hade tyckt sig se på Klaras hjärta verkade ha varit en synvilla (möjligen orsakad av sämre UL-utrustning på det andra stället), men hon vill ändå att vi går till en specialist som kontrollerar bådas hjärtan, eftersom hon "bara" är en vanlig ultraljudsläkare. För övrigt så är det i stort sett standard att man gör en sådan koll när mamman är äldre än 35 år.

Det faktum att Matilde inte växer som hon ska, och är 3 veckor mindre (eller ett halvt kilo) än Klara tror hon beror på något som heter TTTS - Twin to Twin Transfusion Syndrome, vilket innebär att den ena tvillingen tar all näring utan att lämna särskilt mycket kvar till den andra. Jag har läst om det tidigare, att det är en av dom risker som finns med enäggstvillingar, men hade inte förstått att det är ganska allvarligt...

Igår kväll var vi hos gynekologen för att visa upp alla dom senaste resultaten och då pratade vi mer om TTTS. Om inget görs riskerar man att båda tvillingarna dör, men det enda man tydligen kan göra är att ta bort tvillingen som växer för snabbt och hoppas på att den andra överlever...
Jävligt nedslående besked skulle jag vilja säga... Och som vanligt vet vi inget mer just nu. Ett nytt ultraljud ska göras om 3 veckor, och om inte Matilde har satt igång att växa till sig lite då så antar jag att vi måste ta ett beslut...

Som om det inte räckte så bra som det är, så visade det sig också att min glukoskurva som jag gjorde förra veckan eller när det var (tiden börjar flyta ihop...) inte är bra. Jag har troligen graviditetsdiabetes och ska nu göra ett nytt test på sjukhuset i Messina för att få fram fler värden och utefter dessa en diet att följa. Det var iofs något som enligt gynekologen kan hjälpa Matilde på traven en aning...

Det enda positiva med besöket igår är att jag från och med nu slipper sprutan som jag fått i rumpan var tredje dag i 4-5 månader. Sååå skönt! Dels för att det stör mig massor att jag alltid måste ringa och be någon om hjälp med sprutan och dels för att min rumpa börjar se ut som värsta månlandskapet. Istället för sprutan ska jag ta tabletter, vilket ju är något enklare faktiskt.


fredag 9 september 2011

Nästan bara mindre bra nyheter...

I onsdags var vi hos blodspecialisten och idag har vi varit på ultraljud, men det finns inte så mycket skoj att berätta...
Värdena som blodspecialisten kollar har gått upp litegrann, så en ny koll ska göras om 2 veckor ungefär. Om värdena går upp ytterligare är det risk för blodproppar igen, vilket var anledningen till att Nicholas dog...
Hos ultraljudsläkaren fick vi ett besked som var lite hoppfullt, men 2 andra som inte är så värst bra..
Det hoppfulla är att inget har försämrats när det gäller Klaras hjärna, det har stannat där det var och det tillsammans med att resultaten från fostervattensproven är väldigt bra ger hopp om att det kanske inte kommer att vara några direkt allvarliga problem. Svårigheter med motorik och inlärning, att hon kommer att ligga efter andra barn i samma ålder med utvecklingen, kanske kommer hon att ha dyslexi, men i sammanhanget ändå småsaker. Har vi riktig tur kommer man inte ens att märka någon skillnad förräns barnen är 4-5 år gamla.

Den ena dåliga nyheten är att ultraljudsläkaren såg något på Klaras hjärta som hon inte gillade. Hon verkade inte direkt orolig, men något ser inte ut att vara som det ska och det ska kontrolleras av en specialist.

Den andra dåliga nyheten är att Matilde som hittills verkat kärnfrisk knappt får någon näring (Klara tar det mesta) och därmed inte växer som hon ska. Klara följer tillväxtkurvan till punkt och pricka och väger cirka ett kilo, men Matilde väger bara ett halvt kilo och är storleksmässigt som om hon vore 3 veckor yngre än Klara....

På måndag kväll ska vi träffa läkaren igen, men då på en privat klinik där det finns bättre och mer avancerad utrustning, så att hon kan se bland annat Klaras hjärta bättre. Hon ska också ringa en kollega på ett hjärtcenter och försöka få en tid åt oss där så snart som möjligt, samt kontakta ett center i Catania som tydligen bara tar emot tvillinggraviditeter och därför är bättre rustade att ta itu med problemen som upptäcktes idag.

Så nu sitter vi här och bara väntar igen... Må helgen gå fort...

måndag 5 september 2011

26 veckor - allt på en gång

26 veckor

Äntligen har september kommit och allt återgår till sin ordning, allt fungerar som det ska igen och alla kliniker och mottagningar är öppna. Det innebär i och för sig att det blir fullt upp den här veckan.
Idag har jag varit och tagit blodprover för att kolla om jag har graviditetsdiabetes... Det var inte särskilt skoj. Det är 3 olika blodprov tagna med en timmes mellanrum och man får varken gå där ifrån eller äta något emellan. Nu är jag ganska morgonpigg, så jag tycker att labbet är lite slött som inte öppnar förrän kl 8, jag var ju hungrig redan då och kom inte hem förrän halv tolv.. Känner mig fortfarande lite konstig faktiskt.
Direkt efter det första blodprovet fick jag dricka 2 dl glukos (heter det så på svenska? Riktigt sockrig dricka, lite som att dricka flytande sirap) vilket gjorde mig lite illamående och ganska yr eftersom jag i vanliga fall inte äter särskilt mycket socker alls... Sen kollar man kurvan vid två tillfällen med en timmes mellanrum...

På onsdag ska vi till blodspecialisten i Catania, det är nog nästan 2 månader sedan vi var där sist eftersom han också varit på semester hela augusti och det tydligen inte finns någon annan som kan hoppa in...

På fredag är det dags för ett nytt ultraljud igen, enligt gynekologen kan det eventuellt vara så att det går att utläsa något mer om hur det egentligen står till med Klara, och det vore ju skönt om det går att få reda på mer information.

Den senaste veckan har det inte varit roligt alls att vara gravid. Jag har fått en halsbränna nattetid som nästan får mig att kräkas, det har varit väldigt varmt och jag vaknar 2-3 gånger för att jag behöver gå på toa (sååå skönt att slippa det gamla badrummet nu!). Dessutom blir det obekvämt och gör ont lite här och där efter en stund så jag måste hela tiden vända och vrida mig för att ligga bekvämt...
Inte så konstigt kanske att jag varit väldigt trött och inte särskilt social och trevlig av mig?