tisdag 30 september 2014

Efter ett års väntan...


Idag, efter ganska precis ett års väntan (hon skrevs in i kön i mitten av oktober förra året) ska Matilde äntligen få börja på logopedi!
Jag tror och hoppas att med stimulansen hon nu får på dagis tillsammans med den ynka timmen i veckan tillsammans med logopeden ska göra att hon kommer igång både med att komunicera och tugga...

Just nu känns det väl nästan som att det där med att tugga är lite prioritet faktiskt... Efter 2 veckor på dagis märker jag redan skillnad i hennes komunkiation med oss. Hon gör inte fler olika ljud, men hon är mycket mer uttrycksfull och visar mer vad hon vill.

Tyvärr har vi fått den sopigaste tiden man kan få...  Kl 10.15, verkligen precis mitt i dagistiden....


måndag 29 september 2014

En stund på lekplatsen



Igår var hela familjen ledig. Vi var och handlade mat inför veckan och Matilde fick den här gången gå själv istället för att åka kundvagn. Det gick mycket bättre än förväntat. Jag behövde bara tvinga henne att hålla handen ett par gånger och hon pillade faktiskt inte på så mycket saker som jag trodde att hon skulle göra.

På eftermiddagen åkte vi ner en stund till lekparken på stranden. Den enda lekplatsen i hela byn som inte ligger "mitt i gatan"....  Dom andra 3 gränsar till en gata på TVÅ sidor och två av lekplatserna är utan inhägnad. Den enda som är inhägnad är så liten att det inte finns plats att springa...
Den här lekparken som vi var på igår är jättebra, långt från trafiken och hela stranden att springa på. Den är dock inte allmän, utan är byggd av ägarna till Lido di Naxos.

Idag är det kort dag på dagis. Jag måste hämta dom vid 11 för att dom ska hinna äta och vila middag innan terapin i eftermiddag. Planen är att jag ska ta på mig träningskläder och ta en lång promenad på strandpromenaden när jag lämnat tjejerna innan jag sen åker hem och fixar och donar lite.



söndag 28 september 2014

Idioti


Centret där tjejerna går på terapi övertygade för några år sedan kommunen om att dom måste tillhandahålla en tjänst för alla barn som går på dagis/skola och terapi med skjuts mellan skolan och centret. Kanonbra sak verkligen, särskilt för föräldrar som arbetar och/eller inte har någon bil.
För att den här tjänsten ska vara kvar är det såklart viktigt att så många familjer som möjligt utnyttjar den. Jag förstår det, men för oss passar det inte alls. Jag har förklarat det för socialassistenten på centret hundra gånger vid det här laget, men i fredags var hon ändå på mig igen om att vi ska ringa och boka hos kommunen.

Hade det varit så att minibussen åkte och hämtade tjejerna, körde dom till gymnastiken och sen tillbaka till skolan utan min medverkan hade det ju varit super, men så funkar det tyvärr inte.
Jag måste vara med, vilket innebär att jag måste ta bilen och åka till skolan och vara där en timme innan gymnastiken börjar, för man vet aldrig riktigt när bussen kommer... Åka med tjejerna till gymnastiken, vänta tills dom är klara, vänta på att bussen ska komma och hämta oss och köra tillbaka oss till skolan och sedan därifrån ta bilen hem igen...

Till saken hör dessutom att det inte finns några bilbarnstolar. Det har varit mitt främsta argument. När det gäller säkerhet i bil viker jag mig inte en centimeter, och jag har till och med bråkat med i stort sett hela min italienska del av familjen om vikten av att barnen sitter ordentligt fastspända i bilen...

I fredags kallade socialassistenten in mig till sig och tjatade igen om att jag måste ringa och boka... Jag frågade igen om dom har bilbarnstolar...
Nej, det har dom inte, men du sätter dom i vagnen så kör dom in vagnen där bak och spänner fast den...
Okej, men det räcker inte... Jo, men det är väl klart det gör, dom har ju bälten i vagnen...
Mmm, eller hur... en vagn är ju gjord för att hålla fast ett barn vid en eventuell krock...
Men det är ju bara här inom byn svarar hon...
Glöm det sa jag, jag vet vad som händer med barn som inte sitter fast. Inte en chans att jag låter dom åka på det viset...
Jamen, flytta över bilbarnstolarna till minibussen då?

Eller huuuuur! Jättesmidigt att 4 gånger i veckan koppla loss 2 bilbarnstolar, montera dom i minibussen, ta loss dom och montera dom i bilen igen.
Verkligen...

Nejdu, tills tjejerna blir större fixar jag nog helst med transporten själv...



lördag 27 september 2014

Det börjar märkas nu...


Sen barnen började på dagis för två veckor sedan märker vi mer och mer att det är skillnad mellan Clara och andra barn.
En stor skillnad som blir mer och mer tydlig är att det inte är särskilt viktigt för henne vem hon är med. Eller ens att det finns någon vuxen i närheten...
När jag lämnar henne på dagis går hon bara in i klassrummet och börjar leka med det första hon hittar och glömmer bort allt annat runt omkring (inklusive dom andra barnen).
När jag hämtar henne reagerar hon inte på att jag varit borta, hon blir inte glad och kommer springandes som Matilde och dom flesta andra barn gör.
Det spelar henne helt enkelt ingen roll om vi är där eller inte. Hon går liksom lite in i sin egna lilla värld och leker ensam, utan att bry sig särskilt mycket om dom andra barnen.

Hon bryr sig heller inte mycket om dom gemensamma aktiviteterna som dom gör på dagis. När dom andra barnen sitter i ring och sjunger så sitter hon kvar i två minuter sen börjar hon gå omkring och pyssla med annat.

Samtidigt är hon väldigt tillgiven, gosig och kelig med oss, vilket jag inte ser att hon är med personer hon inte känner, även om hon är väldigt social även med nya människor.

Känns lite tufft att inse att det inte verkar spela någon roll om man är närvarande eller inte, men det viktigaste är ju att hon verkar trivas på dagis.


torsdag 25 september 2014

Han frågade om hon är blind...

Jag tror att vi nyss var med om historiens sämsta läkarbesök...
Sjukhuset i sig höll bokstavligen stt trilla i bitar. Det fanns massor av hissar men nästan ingen funkade...
När vi väl tagit oss upp på sjunde våningen och hittat rätt avdelning blev Clara först undersökt av en kvinnlig läkare som verkade vara dummare än tåget. Hon ville titta på Claras öga med hjälp av en sån där grej där man vilar haka och panna mot två hållare... Det gick varken att höja pallen eller att sänka maskinen och jag orkade inte hålla Clara "i luften", plus att Clara såklart inte ville luta huvudet mot den...
Sen försökte hon lysa hennd i ögat för att titta varpå Clara såklart stänger ögonen. Läkaren säger att om hon inte låter sig undersökas finns det inget dom kan göra, men hon hämtar i alla fall en annan läkare.

När den andra läkaren väl kom gick Peppe in med Clara för jag var så irriterad.  Den här var i alla fall medveten om att man liksom måste tvångshålla treåringar lite om man ska lyckas kontrollera deras ögon...
Han ber sköterskan hjälpa Peppe att hålla i och påbörjar kontrollen. Det första han säger till Peppe är:
-Men är flickan blind?
-Nej, det är väl klart att hon inte är!  sa Peppe... (nåja, självklart är det väl inte men det hade vi väl sagt i så fall).
Då kollade doktorn igen och sa att, nej det är hon ju inte, det var inget...

Det var enligt honom inget fel på ögat och inget tryck...
När jag sedan frågade hon som var dummare än tåget vad det kunde bero på att ögat ser ut som det gör svarade hon inte på frågan utan skrev bara ut antibiotika och sa att det säkert skulle bli bättre med det...

Nu vet jag inte om vi ska nöja oss med det tills vi åker till Genova eller om vi ska boka ett besök någon annanstans. ..

onsdag 24 september 2014

Rött öga...


Ni undrar kanske hur det gick på dagis igår för den där lilla damen som klev upp kl 3 på morgonen? Hon sprang in i klassrummet och sade inte ens hejdå.... Men sen när jag hämtade Clara någon timme senare var hon i upplösningstillstånd... Så jag fick 2 barn med mig hem. Väl hemma sov hon i 3 timmar ;)

Clara har dom senaste dagarna varit röd i ögat. Jag trodde först att det var på grund av trötthet och allt det nya, men det vill inte gå över, och dessutom brukar vi väl vara röda i båda ögonen när vi är riktigt trötta?
Så idag när jag hämtade henne på dagis gick vi till barnläkaren för en snabb koll. Först, när hon tittade nära, trodde hon också att det inte var något. Trötthet, drag eller något liknande... Men sen när hon satte sig bakom skrivbordet och såg på lite avstånd såg hon att det såg ut som att det ögat buktar ut lite mer än det andra, och när hon lös med lampan (fortfarande på avstånd) tyckte hon att den pupillen var lite större än den andra. Hon skrev remiss till ögonläkare och när vi kom hem ringde jag till läkaren i Genova som blev orolig och sa att vi måste kontrollera så fort som möjligt och ringa tillbaka till henne när vi varit hos ögonläkaren...

På det lokala sjukhuset fanns ingen tid förräns den 8 oktober, men i Messina kunde vi få komma redan imorgon kl 12.


tisdag 23 september 2014

Jag lämnade...


Igår lämnade jag Clara ensam på dagis för första gången. Det fanns en assistens till henne, (men inte den som kommer att vara hennes permanenta). så jag gick och satte mig på kaffebaren i närheten en stund. Jag förklarade nogsamt att hon inte får bli för varm, att hon har en våt tvättlapp i sin ryggsäck att svalka av henne med... men mötte ändå en svettig och illröd Clara när jag kom tillbaka efter drygt en timme...
Tvättlappen hade hon inte använt, hon hade bara tagit ut henne i korridoren då och då... Det är inte särskilt mycket svalare där, och det faktum att Clara bara vill gå och gå och gå hjälper ju inte mycket.
Det är därför jag har packat ner hennes favoritbok i hennes ryggsäck, för att assistenten skulle ta med sig den ut och på så sätt få Clara att sitta still...
Jag åkte hem med henne, det går liksom inte när det blir så varmt i klassrummet. Det är fortfarande drygt 30 grader ute på dagtid. Jag hoppas det svalnar av snart, då kanske Clara kan vara kvar mer än en timme...

Det var i alla fall lite mer lugnt och stillsamt i Claras klass igår. Två pojkar gråter fortfarande nästan hela tiden. Den ena pojken är från Tunisien och kan nästan ingen italienska stackarn :(
Jag märker att fröknarna blir mer irriterade på honom än på den andra pojken....

Matilde skuttade glatt in i sitt klassrum när vi kom på morgonen och verkade glad och nöjd när jag hämtade henne strax efter tolv. Hon hade målat, tittat i böcker och lekt ute i hallen där det finns mer plats att springa. Hon hade ätit upp hela sitt mellanmål och inte varit ledsen en enda gång :)

Vi får se hur det går idag, den lilla damen har nämligen varit uppe sedan kl 3....


måndag 22 september 2014

Då kör vi..


Måndag morgon och dags att köra igång vecka 2 på dagis. Peppe följer med idag också så får vi se om kan lösa en del saker. Det viktigaste är att höra om vi kan göra något för att påskynda att Clara får sin assistent, så att hon därmed förhoppningsvis kan byta grupp. Vi ska också lämna in läkarintyg och skriva under papper hos rektorn om att vi godkänner att personalen får ge henne nödmedicinen om hon skulle få ett anfall när hon är på dagis.
Den tredje saken vi ska prata om är om det inte finns någon annan ingång utan trappor... Hur vi ska lösa det där.. Ingen av dom klarar trapporna på egen hand. Matilde tar sig upp med lite hjälp, men jag klarar inte att bära upp Clara med bara en arm, hon är för tung för det...

Clara kommer nog att vara på dagis en timme, max 2, sen åker jag hem med henne och så får Peppe komma hem en stund innan lunch så att en av oss kan åka och hämta Matilde. Den här veckan tror jag att dom slutar 12.

I eftermiddag är det gymnastik... Jag har god lust att gå in och prata med chefen där om hur han tycker att jag ska ta mig upp dit nu när personalen inte får hjälpa längre. Jag testade hissen i fredags, men den tänker jag inte ta mer... Utöver att sidan där dörren är är öppen, som i en varuhiss, så såg jag också att det saknas paneler så att en massa sladdar sticker ut...


lördag 20 september 2014

Lediga!


Ah, idag behöver vi inte ta oss någonstans. Underbart! :)
Igår när vi åkte till gymnastiken tog jag med mig singelvagnen och satte Clara i den. På så sätt behöver jag inte köra in på gården för att sedan gå ut och flytta ut bilen och sedan ta in den igen. Jag får ju ändå inte hjälp av personalen upp för trappan så...
Jag ville testa om jag kan ta hissen upp. Det är en liten hiss där ena sidan är öppen, så att väggen "rör" sig när man åker upp eller ner. Känns inte helt säkert med 2 långarmade, klåfingriga barn...
När vi var på väg in på gården så frågade en mamma som var på väg ut om hon skulle hjälpa mig, för hon hade hört att personalen inte fick hjälpa till längre.
på vägen ut testade vi dock hissen. Jag måste parkera vagnen så långt åt ena sidan det går och sen sätta Matilde ovanpå Clara, och själv tränga in mig mellan vagnen och panelen med knappar som sitter i precis lagom höjd. Såg även att det saknas en panel på ett ställe så att en massa sladdar blivit lätt åtkomliga.
Himla bra.... suck..
Eftersom dagis slutade 11 nu första veckan så åkte vi inte dit igår. Det hade bara blivit en knapp timme för dom att vara där och det kändes ju lite onödigt.

Idag har vi redan varit ute och lekt en sväng. Det är fortfarande ganska varmt ute så det gäller att passa på att "rasta" barnen innan det blir så varmt att Clara inte kan vara ute.

Annars är det mest att ta det lugnt och röja och städa i en lagom skön takt... Det man inte hinner idag hinner man en annan dag... det är mottot för dagen ;)



fredag 19 september 2014

Pyssel


Matilde har gjort sitt första pyssel på dagis. En annan dag ska dom måla det :)

Åh så jag hoppas att Clara får byta klass på dagis! Hon fick vara hemma igår för att jag märkte att hennes hjärna hade en hel del att smälta, så för henne blev det bara gymnastik igår på morgonen, sedan körde jag hem henne och pappa fick komma hem en stund och passa medans jag körde Matilde till dagis.
Claras klass hörs ända ut till parkeringen. Från Matildes klass hörde jag inte ett pip ens när jag stod framför dörren och skulle knacka på. Alla dom små barnen satt ner och pysslade och var så koncentrerade.

Idag blir det inget dagis för någon av tjejerna eftersom gymnastiktiden ligger så precis mitt i. Det blir så himla hackigt att först vara på dagis en timme, sen åka på gymnastik och sen vara på dagis 1,5 timme till...

Ska bli intressant att se hur vi ska ta oss in på gymnastiken. I måndags fick jag nämligen reda på att personalen inte längre får hjälpa klienter utanför byggnaden. Att ta sig upp för trappor med 2 barn som inte kan gå i trappor är inte varken enkelt eller särskilt säkert... Får väl hoppas att någon snäll förälder kan hjälpa mig, annars får vi väl åka hem igen eller?


torsdag 18 september 2014

Tredje dagen på dagis


Clara har fortfarande inte fått någon personlig assistent och igår var det bara en assistent i klassrummet till 3 barn, så jag stannade kvar fast min tanke hade varit att prova att lämna henne... 
Vi var kvar inne i klassrummet i ungefär en timme innan vi fick gå ut i korridoren istället. Alldeles för varmt och alldeles för rörigt och för hög volym för henne...
Det var ganska varmt i korridoren också, om än svalare än i klassrummet, men det är i alla fall tyst där. Jag lyckades inte svalka ner henne nämnvärt för det fanns ju så mycket att titta på så jag lyckades inte få henne att  sitta still...
I Matildes klassrum är allt mycket lugnare och stillsammare.. Det är bara Claras klass som hörs ute i korridoren...  Det är sån stor skillnad att vi faktiskt har gått ifrån vårt beslut att dom ska gå i varsin grupp och bett om att Clara ska få flytta över till Matildes klass. Matildes lärare har sagt ja, det vi  måste vara lite uppmärksamma på är att dom då faktiskt får varsin assistent, så att inte cheferna tycker att Matildes assistent kan ta hand om Clara också om dom ändå går i samma klass.

I Matildes klass går till exempel en lärare ut med barnen om dom är ledsna eller rastlösa, medans i Claras klass så sätter sig en lärare på en stol framför dörren och liksom väntar tills det går över när barnen är ledsna och vill springa och leta efter mamma...



tisdag 16 september 2014

Andra dagen på dagis



Idag var det då andra dagen på dagis. Peppe gick med Matilde till hennes klass och jag gick med Clara.
Peppe gick ut igen efter en stund eftersom Matilde verkade nöjd och glad, men efter 10 minuter fick han komma tillbaka en stund och trösta då hon upptäckt att pappa inte var där längre.
När jag sedan kom och knackade på drygt en timme senare för att det var dags att ta hem Clara så fick jag inte ta med mig Matilde för läraren... Hon tyckte Matilde lekte så fint så det skulle vara synd att avbryta redan.. På sätt och vis har hon ju helt rätt, och idag funkade det att göra så, men sen när jag är ensam med barnen blir det svårt att dela upp det så, jag kan ju inte gärna lämna kvar Clara hemma för att åka och hämta Matilde senare...

Den assistent som var med Matilde föll tydligen i smaken, för när Peppe gick ut igen efter att ha tröstat så hade hon satt sig i hennes knä, och det är inte ofta Matilde tyr sig så till en person på direkten.
Hennes klassfröken sa till Peppe att han borde åka till skolkontoret och begära att just den assistenten ska ha hand om Matilde permanent. Det är ju inte klart än med alla assistenter och tydligen så kommer det att flyttas runt en del där i oktober...

Eftersom vi fick lämna kvar Matilde så åkte vi förbi skolkontoret, men personen som han skulle prata med var inte där, så han skjutsade hem mig och Clara och hämtade sen Matilde strax efter 11 på dagis. Hon hade visst varit på gott humör fortfarande :)

Han åkte tillbaka till skolkontoret och fick efter mycket om och men tag i rätt person och det var inga problem alls att fixa det. Sen åkte han tillbaka till skolan för att tala om att det var fixat, och då ville Matilde inte följa med ut igen! Det känns ju faktiskt kanonbra, då trivs hon.

I Claras klassrum var det idag igen väldigt hög ljudnivå, vilket inte blev bättre av att fröken satte på musik på HÖGSTA volym...
Assistenten som var med Clara idag gillade jag inte alls. Hon verkade inte alls vara särskilt uppmärksam och jag fick inte alls samma känsla av att hon tog det helt på allvar när jag berättade om vilka tecken hon måste titta efter hos Clara...

Jag fick i alla fall pratat med läraren om Claras akutmedicin. En vän vars barn går på en annan skola berättade nämligen att på den skolan vägrar personalen att ta ansvar för sådant...
Jag berättade att man måste ge den här medicinen om hon får ett anfall... Först sa läraren att: ja men vi ringer ju dig om det är något... Jag förklarade då hur viktigt det är att medicinen ges så fort som möjligt, och vad som händer om det tar för lång tid.
Då gick hon iväg och pratade med rektorn om det. När hon kom tillbaka så sa hon okej, vi tar på oss det, men du måste skriva under en del papper och lämna in ett läkarintyg först.

Så himla skönt! Hade dom inte kunnat göra det så hade jag antingen fått sitta utanför skolan hela dagarna om i fall att, eller så hade inte Clara kunnat gå på dagis.

Antagligen är det så att lärarna får ta det beslutet själva, om dom vill ta på sig det ansvaret eller ej.




måndag 15 september 2014

Dagisstart


Då var första dagen på dagis avklarad. Eller dag och dag, vi stannade en timme, sen blev det för mycket för Clara...
Peppe gick med Matilde till hennes klass och jag gick med Clara. I båda klasserna finns flera barn som vi känner igen från gymnastiken.
Matildes lärare hade jag ju redan träffat men inte Claras. Claras lärare fick jag inte ett lika bra intryck av, men det var hemskt rörigt och stressigt för henne, så det behöver inte betyda något.

Det fanns ett par personliga assistenter på plats, men tydligen så börjar inte dom "riktiga" förrän i oktober, och nu fanns det inte en per barn utan en per 2-3 barn, vilket innebär att personen ifråga behöver gå fram och tillbaka mellan klassrummen. Det fungerar ju inte med Clara som behöver ha ständig uppsyn i fall ett anfall skulle komma, så vi får se hur vi ska lösa det.

Det var varmt i klassrummet, ljudnivån var värre än på en konsert på Ullevi och det var hemskt rörigt. Man kan i och för sig inte förvänta sig annat när 15 treåringar börjar samtidigt och föräldrarna puttas ut genom dörren efter 5 minuter (utom vi föräldrar till barnen som ska ha assistans). Snacka om trauma!! Det gjorde ont i hjärtat att se hur desperat en del av barnen grät efter sina mammor.

Imorgon försöker vi igen, så får vi se hur det blir.... Som det känns efter idag är jag ju inte jättesugen på att låta dom gå där, men det blir väl bättre när alla barnen vänjer sig vid att vara där och förstår att mamma kommer tillbaka senare.

söndag 14 september 2014

Ren desperation


Jag trodde att jag var smart som tog fram papper och kritor och satte Matilde i matstolen när frisören kom. Jag trodde att det skulle gå hyfsat smärtfritt. För en månad sedan fick man inte ens kamma sig, men tack vara lössen så har hon vant sig och protesterar inte nämnvärt längre.
Ack så fel jag hade!
Så fort saxen närmade sig håret for hon upp med händerna mot huvudet och skrek: Ajajajajaj!
Vi försökte med att hon satt i min famn... Ajajajaj! och höga tjut.
Vi testade med att klippa Clara först. Matilde gick runt som en osalig ande och småmuttrade.
När det blev Matildes tur igen trillade stora tårar på hennes kinder...
Man skulle kunna tro att hon har känsel i håret!? Nåja. Ungen är klippt nu, om än en liten aning snett i nacken, men det är inte frisörens fel... Stackarn. Hon vågade knappt för hon var rädd att göra illa henne.

Claras stora hack i nacken gick det inte att göra så mycket åt mer än att ansa till det lite runt om så att det i alla fall inte LYSER om det mer...

Idag ska vi packa dagisväskor... 


lördag 13 september 2014

Hembesök



Idag får vi besök av en frisör. När mamma var här var vi till frisören med barnen, men bara Clara hann klippas innan frisören fick nya kunder och Matilde började bli rejält less på att vara där...
Visserligen klipper hon barnen gratis, men resultatet är under all kritik. Luggen är alldeles sned och i nacken är det alldeles hackigt... Då är ändå Clara den som tar en klippning mest med ro av dom båda...

Den andra tvillingmamman har en frisör som kommer hem till dom och klipper, så hon har fixat så att hon kommer hit idag och försöker styra upp situationen innan dagis börjar på måndag ;)

I övrigt har vi inga direkta planer för dagen... Lite lek på terassen, lite tvättande, lite städande... En helt vanlig dag med andra ord.


fredag 12 september 2014

Sista vardagen...


Idag är det sista vardagen i vårt gama vanliga liv. Från och med måndag blir det andra bullar...  Jag både ser fram emot det och förfasas lite...
Igår när vi var på gymnastiken pratade jag lite med den organisationsansvarige... Hon berättade att logopedin kommer att vara på tisdagar, och att Clara också snart kommer att börja. Dom kan dock inte få gå samtidigt eftersom dom ska ha samma logoped.... Ojojoj, så mycket fram och tillbaka det kommer att bli... Inte nog med att barnen redan som det är ska lämnas på dagis, hämtas på dagis för att tas till gymnastiken och sen lämnas tillbaka på dagis.... Det blir 2 extra gånger att åka dit tack vare logopedin också...

Jag fick papper att fylla i om att ansöka om transport från kommunen... En minibuss som hämtar barnen på dagis och kör dom till gymnastiken och sen tillbaka... Men jag måste vara med eftersom dom är små.... Jag tror vi struntar i det, det känns som att det blir ännu krångligare liksom...
I alla fall tills barnen blir så stora att dom kan åka med den där transporten själva utan att jag ska ta bilen dit för att åka med dom...  Då kan jag lika gärna ta dom i bilen själv, vilket förmodligen också är säkrare. Jag tvivlar nämligen starkt på att dom har bilbarnstolar i dom där bussarna...



torsdag 11 september 2014

Om dagis

Det kom lite fragor om tjejernas start pa dagis/forskola, sa jag tankte att jag skulle beratta lite mer om det.

Dom startar alltsa pa mandag, och meningen ar att man ska lamna sina barn pa morgonen och komma och hamta dom kl 12 redan forsta dagen. Det galler tydligen aven barn som kommer att ha assitans... I vart fall ar det inte mojligt, i alla fall inte med Clara. I hennes fall finns det ju en hel del livsviktig information att ge till den personen som kommer att ha ansvaret for henne.
Utover det blir Clara valdigt fort trott, vilket ar en riskfaktor, sa var tanke ar att vi pa mandag aker dit och liksom bara halsar pa lite, och sen okar tiden som tjejerna ar dar successivt.
Det ar vanligt har att barnen gar i "skolan" 6 dagar i veckan, men pa skolan som vi valt gar man bara 5 dagar. Forskolan ar kl 8 till kl 12.

Vissa dagar kommer dom att vara dar mindre tid, eftersom dom har sin gymnastik pa formiddagen. Pa fredagarna kommer dom inte att vara dar alls, da gymnastiktiden ligger precis mitt i forskoletiden och det blir for hackigt att forst lamna dom pa dagis en timme, hamta dom och aka till gymnastiken och sen aka tillbaka till dagis for en timme till...

Vi har begart att tjejerna ska ga i varsin grupp for att vi tror att det ar det basta for dom. Bara for att man ar tvillingar maste man ju inte "sitta ihop" hela tiden. Vi tror att framfor allt for Matilde ar det bast sa. Att hon far vara bara sig sjalv nagra timmar om dagen, fa egna kompisar och inte behova ta hansyn till systern hela tiden som ju trots allt har ett storre behov av hjalp...

Haromdagen skrev jag den har statusen pa facebook... Kl 10 pa kvallen, nar Matilde inte alls ville sova...

Sitter och tittar på den lilla skitungen som inte vill sova. Den där lilla skitungen som vägde 1 kg och 70 gram när hon föddes. Skitungen som ingen trodde skulle överleva. I rummet bredvid ligger den andra skitungen och sover sött. Hon som går och pratar och dricker vatten ur sugrör fast hon inte borde kunna det.
På måndag börjar dom på scuola materna (ungefär som förskola).
Dom fyller snart 3.
Ett nytt kapitel i våra liv som ingen trodde på.

onsdag 10 september 2014

La Maestra

Igar var jag pa skolkontoret for att skriva under nagra papper infor forskolestarten pa mandag. Da traffade jag som hastigast en av tjejernas larare. Forsta intrycket var mycket bra faktiskt. Dom hade annu inte bestamt vem av tjejerna som ska ha vilken larare (dom ska ga i varsin grupp) sa hon fragade vem jag tyckte skulle ha henne som larare. Vi pratade lite om tjejernas olika behov och hon berattade att hennes klass kommer att vara ganska liten, "bara" 17 barn, varav 7 ar femaringar och 10 trearingar. Vi kom fram till att det nog ar bast att Matilde gar i hennes grupp eftersom Matilde har ett storre behov av uppmarksamhet och bekraftelse.

Jag fick tillbaka den "reparerade" sladden till min dator igar kvall... Nu pa morgonen nar jag skulle satta pa datorn visade det sig att reparationen inte hjalpt mycket... antingen det eller sa ar det kontakten i datorn som ar trasig...
Sa nu sitter jag pa makens dator som vagrar installera svenskt tangenbord... Darav avsaknaden av prickar...

måndag 8 september 2014

Frånvaro..

Inte nog med att mamma har åkt hem och jag nu måste byta alla blöjor själv... Barnen är sjuka och sladden till datorn funkar inte så nu när batteriet laddat ur är datorn död...
Eländes elände! ;)

fredag 5 september 2014

Äntligen!


Äntligen! Igår fick vi besked om att Matilde ska börja på logopedi i slutet på månaden! Det har vi ju bara väntat på sedan i oktober förra året...


onsdag 3 september 2014

Näst sista dagen


Idag är det näst sista dagen som mamma är här... Det kommer att bli tomt sen, det blev ju nästan en hel månad med besök här...
Idag tänkte jag att vi skulle gå igenom lådan med skor, det är det enda som är kvar av höst/vintergarderoben. Kolla om gummistövlarna passar och se om det finns något bland det ärvda som tjejerna kan ha när dom är ute och leker och ändå bara smutsar ner sig. Än så länge är det ju ganska varmt, så det dröjer nog innan vi behöver köpa höstskor i alla fall.
Sen tänkte jag att vi skulle gå ut på en promenad och ta med kameran, så kanske jag kan få till några fina bilder på barnen med mormor...

Ikväll ska vi på middag hos den andra tvillingfamiljen, så det blir väl full rulle antar jag :)



Jag tävlar hos Livet Om Yarp om ett presentkort värde 250kr från Thira.se!
Var med du också, tävla här.



Jag tävlar om en Pläd från Softhoney - Ren Exklusiv pläd i pälsimitation hos Lottizdays.

tisdag 2 september 2014

Mer presenter


 I förra veckan när jag och mamma var ute och tittade lite i affärer köpte hon det här pianot från Chicco till barnen som för tidig födelsedagspresent. Hon åker ju hem på fredag, och födelsedagen är i slutet av oktober.  Det blev en succe! Dom leker med det i evigheter åt gången och vill gärna att man är med och spelar tillsammans.

I förrgår var vi på IKEA och då råkade det bli en present till. En spegel för barn att sätta upp på väggen. Clara älskar att spegla sig i glasen på balkongdörren när det blivit mörkt ute och Matilde älskar att öppna och stänga saker, så den blev jättepoppis den med!

Nu är det bara knappt 2 veckor kvar till dagis börjar... Men jag vet inte exakt när ännu.... Några säger den 15:e och några säger den 17:e... Det verkar vara helt normalt att man inte vet exakt förräns strax innan det är dags... Lite annorlunda mot Sverige där man redan året innan vet exakt när skolan startar och slutar och när det är studiedagar och lov...