måndag 15 september 2014

Dagisstart


Då var första dagen på dagis avklarad. Eller dag och dag, vi stannade en timme, sen blev det för mycket för Clara...
Peppe gick med Matilde till hennes klass och jag gick med Clara. I båda klasserna finns flera barn som vi känner igen från gymnastiken.
Matildes lärare hade jag ju redan träffat men inte Claras. Claras lärare fick jag inte ett lika bra intryck av, men det var hemskt rörigt och stressigt för henne, så det behöver inte betyda något.

Det fanns ett par personliga assistenter på plats, men tydligen så börjar inte dom "riktiga" förrän i oktober, och nu fanns det inte en per barn utan en per 2-3 barn, vilket innebär att personen ifråga behöver gå fram och tillbaka mellan klassrummen. Det fungerar ju inte med Clara som behöver ha ständig uppsyn i fall ett anfall skulle komma, så vi får se hur vi ska lösa det.

Det var varmt i klassrummet, ljudnivån var värre än på en konsert på Ullevi och det var hemskt rörigt. Man kan i och för sig inte förvänta sig annat när 15 treåringar börjar samtidigt och föräldrarna puttas ut genom dörren efter 5 minuter (utom vi föräldrar till barnen som ska ha assistans). Snacka om trauma!! Det gjorde ont i hjärtat att se hur desperat en del av barnen grät efter sina mammor.

Imorgon försöker vi igen, så får vi se hur det blir.... Som det känns efter idag är jag ju inte jättesugen på att låta dom gå där, men det blir väl bättre när alla barnen vänjer sig vid att vara där och förstår att mamma kommer tillbaka senare.

7 kommentarer:

  1. Jag tror att den förskolan skulle behöva jobba lite på sina inskolningsmetoder... Nåja, hoppas att det ska bli bättre när de vant sig.

    SvaraRadera
  2. Det låter lite brutalt på något vis. Mitt intryck att man går varsammare fram med inskolningen här (både där mina gått och vad jag hört från kompisar med barn på kommunalt dagis) och låter föräldrarna vara med till en början för att sedan lämna dem längre och längre perioder. Men jag kom ihåg när Vincent började så var det en mamma som förväntade sig att lämna sin 3-åring och åka och jobba i 8 timmar första dagen, och hon fick snällt ändra sina planer inte bara för den dagen utan för 2 v framåt.
    Det låter ju inte bra att det dröjer innan assistenterna är på plats, men en timma om dagen med mamma på plats i ett par veckor kanske kan vara en lugn och bra introduktion för Skorpan o Loppan.

    SvaraRadera
  3. Visst är det jobbigt med inskolning men barnen brukar ta det mer med ro än vi vuxna som tur är. Det är ju våra små hjärtan vi ska lämna över till någon annan att ansvara och det är jättesvårt. Men jag hoppas att det känns bättre och bättre för var dag. sedan kan jag förstå din oro då barnen behöver extra mycket tillsyn.
    Kram kram

    SvaraRadera
  4. Det lät som de bara kastades in i allt det nya. Här brukar ju föräldrarna få vara med första veckan så barnen får bekanta sig med miljön och pedagogerna. Och förstår din oro med assistenten som inte kommer förrän i oktober. Men kanske har du möjligheten att vara med i början då så får de ju en lång inskolning istället? Hoppas iaf det löser sig på nåt sätt.

    SvaraRadera
  5. Fy får lite ont i mammahjärtat bara av att läsa... håller tumar och tår att det lägger sig och att det blev rörigt för att det var uppstart å att allt flyter på senare då ordinarie assistenter är på plats och rutinerna sätter sig <3 KRAMAR!

    SvaraRadera
  6. Usch, hoppas att du får bättre vibbar av det idag! Alltid svårt att lämna över ansvaret till någon annan.

    SvaraRadera
  7. Usch, det låter jättejobbigt. Hoppas att det är bättre och inte lika rörigt nu då !
    Jättebrablogg har du !:)

    SvaraRadera