lördag 25 juni 2011

Blir lite bortskämd...

Snart får jag inte göra något alls själv... Igår var svägerskan här och städade av hela huset, idag var svärfar här och städade lite ute och frågade om jag hade nån tvätt han kunde ta hem till svärmor... och påpekade nogsamt att jag måste ringa när jag vill ha hjälp med något, annars kommer inte svärmor, och att jag måste ta hjälp och inte göra tyngre saker...
Skönt på ett sätt, men det har inte ens gått 4 fulla månader ännu, jag kommer att bli fruktansvärt uttråkad om jag inte får göra något alls själv...

Just nu mår jag bra, förutom att jag lider av att det blivit ganska mycket varmare dom senaste dagarna, jag håller mig inne och tar det lugnt och vilar ganska mycket. I förrgår var det inte så jättebra, jag hade känt mig lite sisådär rent allmänt, både pulsen och blodtrycket hade gått ner en hel del och jag tyckte att magen var mindre och dessutom hade jag gått ner lite i vikt. Jag blev lite desperat och Peppe inte så lite desperat, så det blev en tur till akuten för en koll.
barnmorskan kollade först att livmodertappen var stängd och att allt såg bra ut där och sedan gjorde hon ultraljud och båda bebisarna såg ut att må bra, så nu känner vi oss lugna ett tag framöver igen.

Igår kväll kände jag två små, små puffar, och det lugnar en hel del. Nu vill jag bara att dom ska börja sparka ordentligt och gärna med jämna mellanrum, för då kommer jag att känna mig mycket lugnare än nu, när man knappt känner något alls.

torsdag 23 juni 2011

Nup-testet är klart


Igår var vi i Messina och tog det sista blodprovet i det som kallas tritest här i Italien (nup och kub i Sverige) och nu på morgonen fick jag resultatet via email.

Åldersrisken är 1:160 , vilket är ungefär 0.62 procent
Total risken är 1: 660, vilket är ungefär 0.15 procent

och då har ändå läkaren som gjort testet använt måtten på nackuppklarningen från det första ultraljudet, som enligt vår gynekolog var helt åt skogen. På det nya ultraljudet som vi gjorde på sjukhuset var dom värdena mycket lägre, vilket också hade resulterat i ännu lägre procentuell risk.

Både jag och Peppe är ändå nöjda med resultatet, för en risk på mindre än 1 procent är ju i slutänden nästan ingen risk alls att något av barnen skulle ha downs syndrom eller andra kromosomavvikelser.
Vi är dessutom båda överrens om att inte göra fostervattensprov, eftersom risken att något går fel är mycket större när det är tvillingar än när det bara är ett barn.

söndag 19 juni 2011

Femton veckor

Idag har det gått 15 veckor....
Det här linnet fick en kort sommar i år, för nästa gång det har blivit tvättat, torkat och vikt lär det väl räcka typ till naveln om magen fortsätter att växa i den här takten ;o)

Fin gåva

Vi har en besök från Sverige här just nu, dom hade med sig en fin liten present.
Det är en bola, ett gravidsmycke.
Så här står det på lappen:
"Den mexikanska bolan är ett vackert smycke för gravida. Inuti smycket finns en liten xylofon. På den dansar en boll runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Smycket bärs långt ner på magen och från cirka 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner barnet igen ljudet och blir lugn av det.

lördag 18 juni 2011

Besök hos blodspecialisten

Igår var det dags för besök hos specialisten på trombofili och andra blodrelaterade sjukdomar igen. Det var massor av folk där och i stort sett hela förmiddagen gick åt. Först får man vänta på sin tur för att komma in, och i vanliga fall brukar han låta barn och gravida gå före i kön, men igår var det väl så rörigt ändå att det inte blev så... Efter att ha lämnat blodprovet får man vänta ungefär en timme innan resultatet kommer och då får man komma in igen.
Den här gången var Peppe med, oftast åker jag ju hit med tvillingamman, men hon hade ingen barnvakt så Peppe tog ledigt och åkte med.
Resultatet var helt okej och jag ska fortsätta en månad till med samma dos och samma medicin innan vi gör en ny kontroll.

Efter besöket åkte vi till ikea en sväng och kikade lite. Köpte inte så mycket, mest lite kaviar och knäckebröd och sånt ;o)

tisdag 14 juni 2011

Inte ett rätt...

Den där ultraljudsläkaren som vi hos först hade tydligen inte rätt nånstans alls...
Ikväll har vi varit hos gynekologen och visat upp det nya ultraljudet som vi gjorde på sjukhuset i Messina och nu var hon mycket lugnare, för måtten på nackuppklarningen var 1 mm på båda bebisarna, vilket är mycket bättre än måtten som vi fick på det första ultraljudet.
Dessutom sa ju den första ultraljudsläkaren att det var enäggstvillingar, men det är det inte, det är tvåäggstvillingar och kan därmed bli lite vad som helst, två av samma kön, en av varje, två lika som bär eller två olika som dag och natt.

I övrigt såg allt bra ut. På fredag ska jag till specialisten i Catania igen och kolla värdena för koagulationen och på onsdag om en vecka ska vi ta det sista blodprovet i tritestet som ska visa på risken för downs syndrom och andra kromosomförändringar. Gynekologen var mycket nöjd med nackmåtten eftersom det kommer att sänka det slutliga resultatet rejält.
Nu spelar det i och för sig ingen roll vilket resultat vi får, för vi har redan bestämt att vi inte kommer att göra fostervattensprov i vilket fall som helst.

I början av juli ska jag ta nya blodprover, dom vanliga som man alltid tar när man är gravid och sen ska vi tillbaka till gynekologen igen.

Tills vidare ska jag ta en annan spruta var tredje dag som ska göra att allt blir lite mer avslappnat så det inte gör så ont i musklerna runt magen och som ökar något ämne som gör risken mindre att något händer... Jag hängde inte med där riktigt... Så imorgon blir det till att åka och sätta sig och vänta hos husläkaren igen för att få utskrivet ett recept...

fredag 10 juni 2011

Ultraljud/nup nr 2

Nu har vi varit på policlinico i Messina och gjort om ultraljudet med nup (nackuppklarning) som gynekologen inte var nöjd med.
Det var lite rörigt system, men nu vet vi hur det funkar till nästa gång. Vi hade fått tid kl 8.30 och kom ut därifrån kl 10....
Ultraljudsläkaren sa att båda bebisarna mår jättebra och att båda har ett mått på cirka 1 mm vilket är mycket lägre än resultatet vi fick på den privata kliniken, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro, men alla mått är ändå inom vad som räknas som normalt så det är nog ingen fara med det.

En stor lättnad är det i alla fall att få höra att allt är bra. Läkaren sa att gynekologen antagligen bara är extra noga och ville dubbelkolla med tanke på vad vi varit igenom tidigare.

Lägger inte upp någon bild eftersom utskrifterna vi fick är riktigt bleka, man ser inte vad som är vad ändå...

onsdag 8 juni 2011

Första ultraljudsbilden

Här är den första ultraljudsbilden på tvillingarna. Den som ligger överst är nästan 1 cm längre från huvud till rumpa än den som ligger underst.
Ultraljudsläkaren talade om att det är en moderkaka och två fostersäckar, och sa att dom kommer att vara identiska (enäggstvillingar), men på alla sidor jag hittar om tvillingar står det att det inte går att veta säkert att det verkligen är så. Chansen att det är enäggstvillingar är så klart mycket större när det bara är en moderkaka, men det kan lika gärna vara tvåäggstvillingar.
Det enda sättet att veta säkert är tydligen att göra ett genetiskt test efter att dom har fötts...

Därmed kan vi heller inte vara säkra på att dom kommer att vara av samma kön, det visar sig väl vid ultraljud lite längre fram.

tisdag 7 juni 2011

Nup-testet

Idag har vi varit hos gynekologen för att visa upp dom senaste blodproverna och resultatet av ultraljudet med nackuppklarning. Blodproverna var bra, men jag ska börja äta järntabletter eftersom det är två bebisar och "dom kommer att suga blodet ur dig" som hon sa lite skämtsamt.

När det gäller nackuppklarningen så gillade hon inte måttet på den ena bebisen som var 2.2 mm och vill att vi gör om ultraljudet på sjukhuset (det var där jag inte själv lyckades boka, dom sa att dom inte gör det för "dom har problem", gynekologen som är ganska högt uppsatt på sjukhuset ska själv ringa och boka det imorgon och visa dom vad "problem" är). Hon tycker att det är för mycket och när vi gick därifrån var jag superorolig och började gråta så fort vi satt oss i bilen.
Nu när jag har pratat med en vän som är sjuksköterska och sökt information på nätet ser jag att upp till 3 mm är ganska normalt, och risken att barnet skulle ha Downs syndrom eller någon annan kromosomavvikelse är skitliten...

Fan vad less jag blir, kunde hon inte ha sagt det? Åtminstone gett oss lite siffror på hur stor/liten risken är? Man blir ju alldeles uppskakad troligen helt i onödan!!

lördag 4 juni 2011

Första ultraljudet

Igår var det så dags för det första ultraljudet. Jag var som alltid nervös men allt gick bra och allt såg helt normalt ut, även om vi fick oss en liten (eller ganska stor faktiskt) chock.
Ultraljudsläkaren frågade oss om vi visste om att det är två!!??!

Inte nog med att det är tvillingar, det är dessutom enäggstvillingar!!