Vi har bestämt oss

Vi åker till Genova imorgon, trots att Clara är ganska förkyld. Hon har ingen feber och kommer troligen att vara frisk innan måndag då magnetröntgen är inbokad.  Skulle hon inte vara tillräckligt bra för att bli nersövd kan vi ändå göra dom andra undersökningarna som ska göras och det går antagligen att klämma in henne en annan dag under veckan istället.
Om vi inte åker kan det dröja upp till 9 månader innan det finns tid för båda två samtidigt igen, så vi åker i alla fall så får det bära eller brista.

Om ni vill följa resan lite närmare så kan ni gå in och  gilla tjejernas sida på facebook, där kommer jag antagligen att uppdatera lite oftare än här.

Ni får antagligen inte så mycket besök av mig medans vi är borta, så ni får försöka sköta er och inte hitta på en massa bus ;)

Malocchio - Onda ögat

Foto Patrizia Lungonelli

Vi har släktingar (på min mans sida) från en avlägsen liten by nästan på andra sidan ön. Fram tills för 4 år sedan visste jag knappt ens att dom existerade. För fyra år sedan började dom komma och hälsa på hos svärmor då en av pojkarna behövde operaras på "vårt" sjukhus för ett hjärtfel. Sedan dess kommer dom alltid förbi när dom är här på kontroller. Inte bara pojken, mamman och pappan... Nej, hela familjen med mormor, mostrar och kusiner kommer. Fast bara mamman, pappan och pojken åker till sjukhuset. Dom andra åker hem till svärmor.

Varje gång dom har varit här blir det något fel på Clara. Ett anfall, influensa, eller som för någon vecka sedan, maginfluensa...
Jag har aldrig tänkt på sambandet. Förräns för två år sedan då svägerskan påtalade att det faktiskt var så att Clara blivit sjuk varje gång vi träffat "kusinerna från landet"....  Lustigt sammanträffande tänkte jag, men skeptiker som jag är var jag övertygad om att något ont öga absolut inte kunde vara inblandat...

För två veckor sedan var dom här igen. Den här gången kom dom förbi hemma hos oss. 3-4 dagar senare blev Clara magsjuk. Igår träffade vi dom på sjukhuset när vi var på kontroll för hjärtat med Clara då dom också hade tid JUST IGÅR...  Idag är Clara snorförkyld och resan till Genova ligger i riskzonen.

Jag börjar bli övertygad nu. Helt klart. Så pass att jag lät en av svägerskans anställda utföra en ritual med heligt vatten på det stackars barnet igår när vi kom hem från dagis. Inte för att det hjälpte. Men vem vet. Hon hade kanske varit ännu sjukare om vi inte gjort det?
Vem vågar chansa liksom...

Dålig timing...

Jag har god lust att dra en riktigt lång ramsa av fula ord just nu... Clara vaknade i natt och var alldeles rosslig och verkar ha ont i halsen... Det passar väldigt, väldigt dåligt just nu. Vi ska ju åka till Genova på lördag och äntligen få göra den där magnetröntgen som vi väntat på i 9 månader... Nu är det inte säkert att vi kan åka, och vem vet hur länge vi behöver vänta om vi blir tvungna att avboka nu?

Två andra saker irriterar mig rätt mycket just nu när det gäller dagis också. Claras personliga assistent dök äntligen upp i tisdags, men det första hon talar om är att hon har 3 dagar i månaden ledigt...
Hur tänker man när man sätter en assistent som inte jobbar alla dagar med ett barn som ska ha tillsyn ALLA timmar som hon är på dagis? Sätt henne med  ett av barnen som har mindre timmar då?....

Förutom dom personliga assistenterna så finns det 2 hygienassistenter till dom 5 barnen som har behov (eftersom dom personliga assistenterna inte byter blöjor tex). Igår fick vi dock lära oss att dessa hygienassistenter slutar jobba kl 12.
Hur vi fick reda på det? Jo, Clara bajsade nämligen kl 12.10 och då ringde man efter oss för att komma och byta på henne...

JAG BLIR GALEN!!!

Underbara dagis

Innan tjejerna började på dagis var jag väl inte direkt positiv, tänkte att ja, ja, vi får väl se hur det fungerar...
Men jag måste säga att jag är så fantastiskt glad att vi fick den skolan som vi valt, och att personalen överträffar alla mina förväntningar. (Utöver strulet med Claras assistent, som såklart INTE dök upp igår trots att både jag och lärarna aviserat att Clara skulle komma tillbaka igår).

Tjejen till vänster på bilden är Matildes assistent. Hon är kanonbra. Tjejerna har gått på dagis i en och en halv månad nu och Matilde har vuxit något alldeles otroligt sedan dess. Hon älskar sin assistent och börjar springa mot sitt klassrum så fort vi kommer in i entren på skolan.  Hon har blivit lugnare, hon komunicerar mera (på sitt eget vis, inga ord ännu), hon är mycket mer gosig (tjejen som för ett år sedan inte alls ville ha någon fysisk kontakt), och hon ger väldigt mycket mer ögonkontakt.

Tjejen som håller i Clara är också assistent. Hon jobbar i Claras klass med två tvillingpojkar, men är en hel del även med Clara. En mycket rar tjej.

Damen till höger är Claras klasslärare. Hon har stor erfarenhet av barn med speciella behov och är grymt duktig på att se till att ALLA barn blir involverade i gruppen och i alla aktiviteter. Hon är full av entusiasm och energi och det märks att hon älskar sitt jobb.
När vi kom in i klassrummet igår efter en veckas frånvaro fullkomligt kastade ett gäng ungar sig över Clara och pussade och kramade henne.

Det var så underbart att se, och det var härligt att vara med en stund igår och se hur barnen fungerar i sina grupper. Clara är omtyckt av många i klassen. Matilde har en liten svans av beundrare som följer henne var hon går. Det är tydligen 3 pojkar av dom äldre barnen i hennes klass som är väldigt förtjusta i henne. Matilde själv spelar oberörd, men nog tyckte jag att hon såg ganska nöjd ut ;)

Kalaset på dagis

3 år idag!

Clara 9 dagar

Matilde 9 dagar

Idag är det 3 år sedan våra små mirakel kom till världen. Som dom flesta andra mammor så tycker jag det känns både som igår och som en evighet sedan samtidigt.

Det började redan på eftermiddagen dagen innan. Jag var inlagd på sjukhus sedan 6 veckor tillbaka för att hålla koll på tjejernas mående och den här eftermiddagen var det något konstigt med CTG-kurvan. Jag blev nerkallad till förlossningsavdelningen sent på kvällen för att göra om, och blev liggandes där i drygt en timme...
Blev dock uppskickad på rummet igen utan att läkaren sa något. På morgonen var det enda jag fick veta att jag inte skulle äta något för att man inte visste vad läkarna ville göra...
Först framåt lunch fick jag reda på att det var dags, man kunde inte vänta längre. Tjejerna mådde dåligt. Närmsta sjukhus med 2 lediga kuvöser låg ganska långt bort så det fick bli helikopter... Peppe efter i bil...
Klockan 19.30 och klockan 19.32 kom tjejerna till världen i ruskigt dåligt skick.
I efterhand är jag ruskigt glad att det blev på just det här sjukhuset trots att det var jobbigt att det var så långt hemifrån, för hade vi varit kvar där jag var inlagd vet jag inte om båda hade klarat sig...

Nåja, det är historia nu. Idag firar vi födelsedag med kalas på dagis!

Ballongfest!

Pappan hittade en övergiven ballongkreation efter en fest borta hos chefen. Gissa vem som blev en väldigt poppis pappa ;)

Stackars barn...

Imorgon fyller barnen år. Jag har beställt födelsedagspresenter via nätet, för leksaksbutiken här i byn har rätt taskigt utbud och är ganska dyr, och jag har inte haft tid att åka in till stan...
Paketet har inte kommit fram ännu... Dom stackars barnen får väl fira födelsedag utan paket... Jag försökte lite försiktigt att övertala pappan att jag skulle åka och köpa något litet i alla fall i den lokala butiken, men det tyckte han inte alls var nödvändigt... ;)

Nåja, dom är ju inte medvetna om vad födelsedag är för något ännu, och vi ska ju i alla fall ha med tårta till dagis...

Svärmor är förfärad för att vi har bestämt oss för att inte ha något kalas i år. Vi åker ju snart till Genova och har mycket att ordna med inför det, och än så länge så känns det som ett kalas liksom blir mest för oss vuxna, eftersom barnen inte förstår ännu att det är dom vi firar...

Hon vill i alla fall att vi köper en tårta sen när vi kommer tillbaka för att ta dom obligatoriska födelsedagsbilderna... En med barnen och oss, en med barnen och farmor och farfar, och en med barnen och faster och farbror, och kanske en med alla tillsammans...

Jobbig natt

Clara vaknade vid 2-tiden och hade ingen som helst lust att somna om...  Jag tog upp henne i vår säng men det var ett jädrans bökande i flera timmar... När hon äntlligen somnat i sin egen säng tog det inte många minuter innan Matilde tyckte det var dags att kliva upp, men det fick Peppe ta hand om... Matilde gick nyss och lade sig igen och Clara sover fortfarande...

Matilde är inte riktigt kry, men långt ifrån så dålig som Clara var. Hon äter fruktpure och bröd och dricker vatten, något annat vill hon inte ha. I förrgår kväll verkade som att hon mådde bra, så hon fick lite pasta till middag, men det kom upp igen och det gjorde även den laktosfria mjölken som dom säger ska vara bra vid magsjuka...
Igår smakade hon på lite kokt potatis, men det kom upp... Frukten och brödet får hon behålla, men hon äter ytterst lite av det. En burk frukt och en skiva bröd på hela dagen..

Konstigt nog är hon ändå ganska pigg...

Mötet med rektorn

Idag var det då äntligen fredag och dags att åka till rektorn tillsammans med den andra mamman. Jag kollade till och med igår förmiddag på skolans hemsida att besökstiden verkligen var fredagar 11-13
När vi väl kommer dit får vi kalla handen redan i dörren. Rektorn tar emot på onsdag. Det ändrades i förrgår.
Jag höll på att smälla av... Tanten var snäll och gick och frågade om vi fick komma in i alla fall, men det fick vi inte. Jag förklarade att vi båda har barn som går på terapi flera gånger i veckan och att det inte är så lätt för oss att komma dit, och att jag både frågat för en vecka sedan OCH kollat hemsidan och att det där stod fredag.. Till slut fick vi komma in i alla fall.

Vi började med att prata om tvillingpojkarna som är gravt handikappade men som bara har en assistent att dela på. Rektorn sa att hon tyvärr inte kan göra något åt det, för det är sådant som bestäms från högre ort. Men hon hade varit och hälsat på på skolan och träffat alla barn med speciella behov och förstod mammans önskan.

När det gäller Clara så tycker ju även rektorn att saken är klar, eftersom den som ska börja på måndag kommer att vara fast, det kommer inte att bytas något mer. Jag framförde ändå åsikter om att jag tycker att det är fruktansvärt dåligt att byta utan förvarning efter 6 veckor.

Rektorn som är nu är ny, hon började i augusti då allt det här redan skulle ha varit klart, istället fann hon hela situationen med assistenter i ett totalt kaos där ingenting hade ordnats i förväg, så det är ju inte hennes fel... Men att framföra åsikter om hur det har fungerat skadar inte, förhoppningsvis tog hon till sig det och ser till att det fungerar smidigare nästa år.

Hon verkar vara en tuff kvinna med förmåga att sätta sig in i andra människors situation. Hon förstod att vi tyckte som vi tyckte och det hade vi helt rätt i att tycka. Hon sa att till nästa år skulle hon vilja ordna så att föräldrar, assistenter, rektorn, lärarna och skolläkaren träffas innan skolan börjar.

Jag fick även reda på att lärarna har en skyldighet att ge så kallade nödmediciner, som den Clara behöver för att stoppa ett anfall. Jag hade förstått det som att det var upp till varje lärare att ta ställning till, men så är det inte. Oerhört bra att veta eftersom vi redan fått bråka lite om det.

Även om inget blivit ändrat så tycker jag att det var ett bra möte. Jag fick ett mycket bra intryck av den nya rektorn och tror att vi kan komma att ha bra samtal och dialoger om det behövs i framtiden.